NYA AVATAR-FILMEN ÄR HOLLYWOODS SENASTE NEDSMUTSNINGSPROJEKT – PRINCIPEN OM ”HELIGT LIV” ERSÄTTS MED PRINCIPEN OM ”HELIGT KRIG

I det här inlägget skriver jag om krigsmentaliteten i den nya Avatar-filmen och kopplar den till mänsklighetens vägval. Texten innehåller spoilers men varningar kommer i förväg.

INNEHÅLL: 
Andligheten / Det Heliga Kriget / ”Fallet” / Krigsmentaliteten / Verklighetens Na’vi / Åldersgränsen / Mänsklighetens val

När första Avatar-filmen kom så var det många av oss med en andlig världsbild som blev överförtjusta. Där fick vi för första gången se ett ingående porträtt av ett ”mänskligt” utomjordiskt folk i dubbel bemärkelse, snarare än känslolösa ”greys” eller ondskefulla monster. Filmen lyfte också andliga principer såsom principen om naturens och livets helighet, principen om den Stora Modern (Eywa – deras Moder Jord), och principen om alltings samhörighet. 🌍

DET HELIGA KRIGET
Men Hollywood verkar inte kunna låta någonting vara rent och heligt. Även om Avatar är en av mina favoritfilmer så var “Avatar: Fire and Ash” en besvikelse. Visst, även denna tredje film är episk. Effekterna är makalösa. Miljöerna är förunderliga. Skådespeleriet är fantastiskt. Men jag lämnade biografen med känslan av att jag precis hade sett en renodlad krigsfilm – även om den utspelade sig i en utomjordisk paradismiljö. Tre timmar av kulsprutor, knivar mot strupar och våldsamma avrättningar – med en kort avslutande scen om allas enhet, som bara lämnade en bitter eftersmak efter sig. Avatar-serien handlar inte längre om principen om det Heliga Livet, utan handlar nu i stället om principen om det Heliga Kriget. Det Rättfärdiga Kriget. Det blodiga kriget i Fredens Namn. ⚔️

❌ SPOILER I KOMMANDE TVÅ STYCKEN! ❌

”FALLET”
Hollywood är som bekant en institution som systematiskt smutsar ner allting som är heligt. ”Fallet” från det rena och heliga ner till det smutsiga och oheliga iscensätts på oräkneliga sätt. Strålande barnskådespelare rivs ner i ett träsk av våld, droger och sexualisering. Hjärtöppnande sångerskor står plötsligt och sjunger med satanistisk estetik i bakgrunden. I filmserier såsom Narnia ersätts det inledande sagoundret med brutala fältslag i uppföljarna, och i Matrix ersätts den filosofiska medvetandeexpansionen med kulsprutesmatter.

Efter gårdagens biobesök kan jag konstatera att Avatar-serien tyvärr inte är något undantag. Filmen innehåller en rad iscensättningar av ”Fallet”, där det rena och heliga som presenteras i den första filmen smutsas ner, steg för steg.

💔 Havsfolket (Metkayina) uttalar hur de inte vill använda kulsprutor eftersom de ”förgiftar själen”, för att senare i filmen vrålande rida ut i strid med kulsprutor i luften.

💔 De högt stående ”valarna” (tulkuns) kommunicerar telepatiskt att de vägrar ge sig in i kriget då de har en tradition av att följa icke-våldsprincipen eftersom ”våld enbart föder mer våld”, för att snart trumma med fenorna mot vattenytan – redo att ge sig in i kriget.

💔 Till och med Eywa – den heliga Stora Modern – som i filmen istället får namnet ”Krigsmodern” ger sig in i kriget genom att skicka sina soldater i form av vattendjur som brutalt slaktar människorna. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.

❌ * SLUT PÅ SPOILERS!* ❌

KRIGSMENTALITETEN
Det är lätt att ryckas med i krigshetsen i filmen. Na’vi-folket måste ju få försvara sig, eller hur? Hur ska de annars kunna fortsätta att leva i harmoni med varandra och med naturen? Det är en rimlig fråga att ställa. Då är det viktigt att påminna sig om att denna retorik är grunden till alla krig. En yttre fiende hotar oss och vi måste försvara oss. Det Rättfärdiga Kriget. Men krig är en mentalitet – ett inre tillstånd, precis som fred är en mentalitet och ett inre tillstånd. När vi låter oss dras med i krigshetsen och blodtörsten så förändras vi på insidan, och våra hjärtan stängs. Hur kan vi annars börja hata och avrätta andra människor? En krigsmentalitet skapar alltid nya krig, medan en fredsmentalitet till slut kommer att skapa varaktig fred. En civilisation som krigar sig till fred riskerar att genom sin krigsmentalitet i stället vändas mot varandra inom civilisationen.

VERKLIGHETENS NA’VI
Jag är övertygad om att världar som Pandora och folk som Na’vi existerar existerar där ute, att de är våra kosmiska förfäder, och att James Cameron som skapat filmen har kanaliserat information om både världen och folket. Min dåvarande partner Maria som grundade Moder Jord-nätverket kanaliserade budskap från mängder av människoliknande kosmiska civilisationer. Den utomjordiska kvinnan “Toisheeba” från en upplyst djungelcivilisation som påminner om Na’vi-folket sade att “Jag är en krigare, en andlig krigare, och mitt vapen är kärleken. Min uppgift är att sprida kärlek, ljus och energihöjning vart jag än kommer, precis som jag och vår civilisation fick hjälp att höja oss när vi befann oss i ett lägre medvetandetillstånd”. Faktum är att vi vid ett tillfälle hade ett samtal genom Marias kanal med verklighetens Na’vi-folk. Mitt starkaste minne från samtalet var att de sade att deras värld och deras utseenden visserligen var väl porträtterade i filmen, men att de samtidigt blivit ”förmänskligade” i hur de framställdes som ett krigiskt folk – och det här gällde den första filmen! De ville inspirera oss till enhetsmedvetande och fred, och inte separation och krig. Jag vågar inte tänka på vad de skulle tycka om hur de porträtteras i den tredje.

ÅLDERSGRÄNSEN
Något annat som också är chockerande, men samtidigt utstuderat, är åldersgränsen. Från 11 år – det vill säga från 7 år i förälders sällskap. När vi kom in på biografen trodde jag först att vi hade kommit till fel film, eftersom det var fullt av små barn i publiken. Filmen innehåller trots allt oräkneliga brutala avrättningar, budskapet om det rättfärdiga kriget där “de goda” dödar på löpande band, och dessutom en utdragen scen där en fader tar med sin son ut till skogen för att offermörda honom på ett stenaltare för att rädda sitt folk, likt Abraham i Bibeln. Även den låga åldersgränsen är en del av Hollywoods och maktelitens nedsmutsningsprojekt. Gränserna flyttas ständigt fram, och vår yngre generation avtrubbas känslomässigt i allt yngre ålder.

MÄNSKLIGHETENS VAL
Även mänskligheten står inför samma val som Na’vi-folket i filmen. Väljer vi att försöka skapa fred genom krigsmentalitet, eller väljer vi att faktiskt försöka skapa fred genom en fredsmentalitet? Väljer vi att hålla våra hjärtan öppna, och minnas att det är vår inre verklighet som skapar vår yttre verklighet? Väljer vi att se varandra som separerade och andra människor som fiender, eller väljer vi att se varandra som gudomliga och andra människor som speglingar? Mänskligheten behöver ställa sig frågan om det är värt det att smutsa ned sin själ genom att gå djupare in i en krigsmentalitet, eller om det är bättre att i stället faktiskt stå kvar i fredsmentaliteten oavsett vad, och ha tillit till att det enbart är det som kommer att leda till den varaktiga freden – i det inre såväl som i det yttre. 👐