Mötet med sjöormen i Lac de Villeforte ⋆ Moder Jord-nätverket

Överallt i naturen finns det liv. Inte bara levande energi, utan även levande varelser – individer precis som vi. I skogarna, sjöarna och luften finns hela samhällen av naturväsen i en enorm mångfald som jobbar med att balansera Moder Jords energier. Detta gör de utom synhåll för den stängda människan, som alltför sällan ser och uppskattar hur de förbrilt försöker rädda vårt gemensamma hem – Moder Jord – från människans förstörelse.

Ibland får vissa av oss tecken på deras närvaro genom vårt tredje öga, och vissa kan till och med se dem med största tydlighet och ha konversioner med dem. En otrolig ynnest enligt mig som tränat i många, många år. Jag är inte där ännu, men jag kan ana deras närvaro och tolka tecken på att de är där.

Ibland är tecknen överväldigande på ett sätt som inte går att ta miste på om man har tredje ögat det minsta på glänt, t.ex. genom ansiktsformationer i träd och stenar, eller till och med faktiska avbildningar. Så var fallet när jag kom till denna vackra sjö häromdagen, Lac de Villefort (Villefort Lake) i södra Frankrike där jag befinner mig just nu med familjen. Det tog oss en timma med bil att ta oss upp till denna fantastiskt vackra sjö som ligger belägen högt uppe i bergen.

När vi kom fram till sjön möttes jag oväntat av denna skulptur av en “sjöorm”, i brist på bättre ord. Människan har ju en tendens att demonisera det som är främmande, även genom språket, och det känns inte värdigt att kalla dessa fantastiska varelser i Moder Jords tjänst för de gängse nedlåtande begreppen “sjöodjur” eller “sjömonster”.

Så fort jag såg skulpturen så visste jag att den representerade ett faktiskt naturväsen i form av en gigantisk eterisk sjöorm – en “rådare” som bor i sjön och är ansvarig för dess energibalans. När jag skriver detta blinkar det till ljusprickar i rummet som bekräftelse. Förmodligen har människor, kanske till och med beställaren eller konstnären, sett eller anat sjöormen genom sitt tredje öga och intuitivt vägletts till att skapa denna manifestering av den i den fysiska verkligheten. En sällsynt men storslagen brygga mellan den fysiska och den eteriska verkligheten.

Förhoppningsvis kommer det då och då en öppensinnad människa dit för att bada som ser detta samband och ger sjöormen en liten hälsning och lyser upp dess dag. Jag känner naturväsendenas sorg över att vi människor inte har förmåga att se dem eller ens erkänna deras existens. Barnen som badar där gör det säkert hela tiden, eftersom deras tredje öga ofta fortfarande står på glänt eller till och med är vidöppet.

Jag är ännu inte på den nivå att jag kan se och höra dem med största tydlighet, men jag kan få visioner av deras närvaro. Jag simmade ut till mitten av sjön och lade mig för att flyta på rygg, och kallade på sjöormen. Jag kände direkt hur den befann sig rakt under mig och hur den snodde runt, runt, ungefär som i mönstret av siffran 8, exalterad över att bli sedd och kontaktad av en människa. Jag blir tårögd när jag skriver dessa ord.

Jag fick till mig att jag skulle hjälpa den att öppna och aktivera energikanalen från Jordens inre upp till sjön, så jag visualiserade hur jag öppnade portarna i Jordens kärna och hur den röda kvinnliga Moder Jord-energin forsade upp via det gigantiska berget under sjön på denna enorma kraftplats. Berget renar och förstärker energierna på ett mycket kraftfullt sätt innan de når sjön. Jag kände hur sjöormen drog en enorm lättnadens suck, då den inte kunnat öppna detta blockerade flöde på egen hand.

När jag låg där och flöt kände jag sen hur sjöormen sedan kom upp till ytan och lade sig och flöt precis där jag låg. Jag såg för mitt inre hur det bildades tunga vågor, som när en stor ubåt stiger till ytan, när den med ett frustande läte långsamt bröt vattenytan. Jag låg mitt i sjöormens enorma energikropp och våra energier förenades i en mycket vacker upplevelse. Efter en stund när jag hade tackat sjöormen för vårt möte så såg jag för mitt inte hur den glatt “vinkade” med fenorna som tack när den for iväg i slingrande rörelser ner mot sjöns djup.

Här är mitt foto jag tog på skulpturen när jag kom till stranden, och ett foto på en del av den avlånga sjön på avstånd som jag tog på vägen därifrån (vi åkte ännu högre upp i bergen för att besöka en medeltida by).

Om du är en av dem som behöver denna påminnelse – minns då nästa gång du skönjer ett ansikte i ett mossbeklätt berg, dansande silhuetter i ängens morgondimma eller hör en tyst viskning i de prasslande löven i skogen, att det säkerligen är någon som vill ha kontakt med dig.